Hej!

Just nu är jag i Åre. Redo för att få tävla igen. Det ska bli super roligt. Senaste veckan har jag hunnit med att tävla en tävling till (North American Cup) sen sist jag skrev. Det gick bra och slutade med en vinst. Roligt att få vinna igen!! 🙂  Jag har också hunnit med en lite kämpigare flygresa hem, där sömn definitivt inte fick vara med i bilden trots att jag verkligen försökte alla 10h. Det var ganska tålmodigt av mig tycker jag. Inte för att det hjälpte direkt, så envist kanske är ett bättre ord. Jag har haft lite jetlag sen jag har kommit hem, men i stort tycker jag ändå att det har gått ganska bra. Jag har hunnit med att umgås med lite vänner också. Det är få förunnat om man räknar med vänner som inte åker skidor och det kan vara så viktigt och otroligt roligt emellanåt. Jag hade tänkt att julbaka lite, men nej det blev inte riktigt så. Vi har gas i vår lägenhet och vår ugn är mer grill än ugn och det går nästan inte att baka så det är faktiskt lite trist. Men min syster hade bakat pepparkakor ändå. Väldigt tjocka så jag måste erkänna att det mer var en blandning av mjuk och hård pepparkaka. Men tack för dom ändå älskade Emma! 🙂

I övrigt har jag tränat. Faktiskt hunnit med några tunga pass när jag var hemma nu och det var skönt. Både kropp och knopp mår bra av det. Tror jag i alla fall. Även om kropp också har fått ganska så ont, helt fruktansvärt vilken träningsvärk jag har haft. Det börjar försvinna lite nu lagom till race. Hoppas att det är borta på fredag. Då är det dags för hemma tävling i ÅRE! 🙂 Super roligt. Det är flyttat från franska Courchevel hit till de vackra svenska fjällen. Så mycket vänner och familj och massa härliga känslor. Blir roligt med lite hemma race och det ska jag försöka att njuta utav och ta hjälp av.

Vi var något trötta när vi kom fram till Arlanda och då var det bara att packa om allt för att få plats i en bil som Anna tog hem. Och ett enormt tack till Anna som är en så omtänksam person, hon har fixat massor med allas skidor!! 🙂

Här kommer två filmer från min åkning. Det är ifrån ett isigt balkat Gällivare. En fin backe med ganska bra lutning.

Gällivare Brant Slalom from Sara Hector on Vimeo.

I den här slalomfilmen fokuserar jag på att lägga trycket i tid och det gör jag genom att snabbt gå ner i vinkel för att snabbt kunna börja röra mig ur den också. Ett annat fokus är att behålla bålspänningen hela tiden så att jag inte tappar min position. Position (och hållning indirekt) är självklart grunden till skidåkning och det blir därför viktigt för mig.

Sara Gällivare GS from Sara Hector on Vimeo.

I den här storslalomfilmen så fokuserar jag på att vara fram (kanske nästan mer på att röra mig fram i växlingarna) och att få med mig höften parallellt. Jag vill alltså ha ytterhöften över ytterskidan och inte bakom.

Sedan måste jag bara dela en text som jag hittade på Facebook i en länk från Good News Magazine. Jag tycker att den är enormt läsvärd och den kan sätta nya perspektiv på saker och ting. Det är så fint med kärlek och ibland är det lätt att glömma bort hur bra man har det. Jag kan också tycka att det kan vara lätt att glömma bort att dela med sig kan ge mer glädje än att behålla allt för sig själv. Jag vet att jag är ute på lite annat vatten än vanligt, men jag kände att jag inte kunde låta bli. Läs om ni vill!

Hej vänner!
Jag skrev nedanstående text på min privata profil den 3 december. En vanlig morgonreflektion om kärlek som över 100000 personer klickat gilla på och över 70000 delat. Då många skrivit och tackat mig för mina ord känner jag att det enda rätta är att dela texten här, på denna sida. Hoppas det är ok för dig/er. Med omtanke /Daniel Mendoza

“Nio och ett halvt år är vår äldsta son. När han åt frukost i morse satt jag och betraktade honom. Ett vackert och tryggt barn. Jag kunde då inte låta bli att jämföra de första nio åren av våra liv.

När jag var nio år hade jag hunnit med:
Att bo i två kontinenter, i fyra länder och mellan fem och tio olika städer
Levt fya år av dem på flykt
Förlorat allt
Inte hunnit få vänner
Mitt på natten sprungit halvnaken på en gata och ropat på hjälp för att rädda min mor
Försökt att lära mig fem olika språk
Varit onykter
Sett människor dö
Se djur bli mördade
Sett människor med tillhyggen och vapen attackera varandra
Bott i hus, kyrka, lägenheter, flyktingförläggningar
Somnat hungrig
Somnat rädd
Arbetat för att få lön
Stulit mat
Slagits med knytnävarna
Haft en kniv mot min hals
Haft en revolver tryckt mot mitt huvud
Vaknat av att en vuxen siktat med ett gevär mot mig
Blivit grovt misshandlad ett antal gånger
Sett vuxna ha sex
Provat att röka
Använt vapen för att döda djur
Sett familjemedlemmar bli grovt misshandlade
Försökt två gånger att fly hemifrån
Försökt varje dag att överleva mina mardrömmar
Sovit i flera år med ett vapen under kudden
Och annat jag har förträngt…

Leon, vår äldsta son, är nio och ett halvt år.

Han spelar trummor
Han går på dans
Han åker skidor
Han har massor med vänner
Han lär sig språk han tycker om
Han älskar böcker
Han har fått prova på aktiviteter han velat
Han har haft hundratals dagar där han bara varit
Han har besökt andra länder
Han har drömmar
Hans bror är hans bästa vän
Han har varje dag fått höra om att han är älskad
Han har varje dag fått höra att han är vacker
Han har varje dag fått vara sig själv
Han har varje dag fått hjälp
Han har varje dag blivit sedd
Han har varje dag fått känna sig trygg och respekterad
Han har varje dag fått en kram när han vaknat och en puss när han gått och lagt sig
Han säger att han ska bli en luffare
Han säger att han ska bli författare
Han säger att han älskar sitt liv
Han säger att han är unik
Han vaknar på morgonen, ler och säger ”Hmm… så skön dröm, jag ska somna om”
Jag hör honom skratta varje dag

Han har sett människor rädda djur
Han har fått ta del av människor som räddar människor
Han har sett sin föräldrar plocka upp skräp andra slängt
Han har aldrig hört sina föräldrar skylla saker och ting på andra, knappast varandra
Han har aldrig sett våld i hemmet
Han har aldrig sett sina föräldrar onyktra
Han har aldrig hört sina föräldrar kalla varandra eller andra för dumma saker
Han har sett sin pappa arg, men fått en bra förklaring till varför
Han har alltid fått svar, eller en förklaring till varför han inte kan få svar, på alla sina frågor
Han har aldrig behövt somna hungrig
Han har aldrig somnat gråtandes
Han har aldrig varit rädd

Han verkar inte ha några mardrömmar
Han har varje dag ätit frukost, lunch och middag
Ingen i hans familj har någonsin ljugit för honom
Och varje gång han sagt “Pappa” har jag släppt allt

Så tack Sverige. Tack till er som byggde detta vackra land. Jag gör mitt bästa för att göra det ännu bättre. Kan inte visa tacksamhet på annat sätt. Jag håller mig borta från diskussioner om hat, om rasism, om rätt och fel. Jag sprider istället kärlek så mycket jag bara kan. Det är mitt sätt att bidra till debatten. Det är mitt sätt att visa att jag är tacksam. För jag är det. Och när jag nu betraktar mina två söner, när jag tänker på att jag tack vare detta land kunde göra upp med mitt arv, kan ge dem ett liv jag aldrig var i närheten av ens i mina vackraste drömmar, är jag så sjukt tacksam.  ”

/Sara