EC

 In Sandviken

Hej!

 

Just nu sitter jag i en bil i Schweiz påväg mot EuropaCup. Ylva kör som en kung. Anna sitter bredvid och sjunger lika bra som Ylven kör. Imorgon är det redan dags för race igen. Slalom står på schemat. Jag känner mig redo efter en dag stillasittande och efter en ganska så utmattande fredag/lördag, så stillasittandet var det nog bra. En fantastisk fredag. En inte lika fantastisk lördag. Jag känner mig full utav tankar just nu. Helgen var en känslofull upplevelse för mig. Min första pallplats i världscupen. Så otroligt roligt. Skönt att få vara där. Jag har börjat åka bättre nu och det är fantastiskt roligt. Jag har utvecklats tekniskt. Tack alla mina tränare!!! Sedan har jag också utvecklats mentalt. Tack, för det. Ni som hjälper mig vet! Sedan har jag också bättre skidor, tack HEAD för det. Sedan har jag också bättre kroppskontroll, tack Sebastian Falk, Robban och Sara K för det!!

 

Nu sitter jag inte längre i en bil. Vägen började svänga väldigt mycket och jag kunde inte längre fortsätta att skriva. Jag har tävlat mina två EC tävlingar nu. En bra och en dålig. En ny andraplats och sen också en DNF. Bitvis riktigt bra och jag känner hur åkningen kommer mer och mer. Snart är den här i slalom också och det är fantastiskt roligt. Nu sitter jag på ett tåg. Bredvid mig sitter en dam och hoppar. Jag överdriver inte ens. Jag tror att hon har mer energi än vad hon borde. Hon har berättat för mig att hon har suttit stilla i 10h och att hon inte klarar mer. Jag känner igen mig själv i det. Inte idag dock. Själv har jag lite ont i huvudet. Hoppas att det beror på att jag har druckit dåligt, det skulle ju kunna göra det. Det vet man inte. Men det skulle kanske också kunna vara för att jag råkade krascha idag. Så sjukt onödigt. Jag råkade köra ut, eller ja ramla på tävlingen och sen efter det så blev jag less och hoppade in i inåkningsbanan. Och då drog jag världens carvingkast och lite nackspärr på det. Idag har jag mestadels väntat och att vänta är det allra tråkigaste jag kan komma på. Just nu väntar jag bara på att få komma hem och det kommer att dröja måååånga timmar. Så himla jobbigt faktiskt. Men tålamod är bra om man är alpinist. Nu ska jag bara hem och träna. Vilket känns fantastiskt. Jag ser verkligen fram emot att få träna nu. Jag hoppas att jag bara kan fortsätta mitt flow och att jag kan utvecklas ännu mer. Träna, träna, träna. Och hinna stanna och njuta lite mitt i det. Det är vad jag ska ägna några dagar åt. Sedan ska jag fira jul och mest bara äta. Lite träna också. Och vila. Och umgås med mina kära släktingar.

 

Jag längtar verkligen tills nästa tävling nu. Det är så roligt att tävla just nu. Jag älskar verkligen att jag känner så!!!

 

Nu startar flyget. Hej då!
Sara

 

0