Österrrike
Hej!
Nu är jag på väg hem från Möllis, eller egentligen Mölltal. Sitter på planet och funderar lite. Det är sånt som jag inte kan låta bli att göra med jämna mellanrum. Jag tycker om att tänka och fundera. Det är lite spännande. Just nu funderar jag lite kring en bok som jag läser: Tänka, snabbt och långsamt utav Daniel Kahneman. Den är skriven utav en psykolog och handlar om hjärnans olika system att tänka och förklarar lite spännande fenomen. Jag har redan börjat ändra uppfattning om hur jag tänker, jag hoppas att det är positivt. Min nyfikenhet tycker att det är rolig läsning i alla fall!
Skidåkningen då. Senaste lägret har jag varit i södra Österrike för er som inte vet vart Mölltal ligger. Det är en fin glaciär, tror jag i alla fall. Det där lät lite konstigt, men jag har aldrig varit där på vintern och det är svårt att bedöma dess hela potential om man inte är där när det är högsäsong. Nu så här på hösten så kan vi åka i en backe. Den backen är väldigt bred, motsvarar ungefär en längd utav en fotbollsplan eller kanske till och med ännu mer. Väldigt fin natur och utsikten kan vara en av mina favoriter. Skidåkningen är alltid tuff och utmanande. Det ser ganska lätt ut, men man blir lite lurad då backen alltid skjuter på lömskt mycket. Det finns inga träd att referera till heller och då är det alltid lite svårare att göra en korrekt bedömning av lutningen. Ett åk tar omkring 1 minut. Vi åker mellan 6-12 åk per dag i banan. Oftast kring 10 åk. Så aktiv tid är inte så mycket, men trots det så blir det relativt långa dagar. För att få ut maximalt av dagarna går vi upp vid 5 tiden. Det blir lite mjukt senare på dagen om man har otur och eftersom det bara finns en backe får en del köra senare pass och då får vi som kör tidigt pass verkligen köra tidigt. Vi brukar komma ner från backen omkring 12 tiden. Skidåkningen har känts bra det här lägret i allmänhet och jag är sugen på att få åka igen. Inte för att det har gått magiskt bra, men för att jag vet att jag kan göra ännu bättre trots att det har varit bra och jag är så sugen på att få göra det. Slalomen började fungera bättre igen och det känns roligt. Förra lägret gick det lite kämpigare på slalomsidan. Inte dåligt, men jag hade inte riktigt WOW-känslorna som jag hade på säsongens andra läger, men nu började det komma tillbaka lite sakta. Nästa läger är årets första tävling inkluderad i schemat. Spännande. Jag ser fram emot det. Absolut kommer det snabbt, men jag känner mig ändå snart redo. Det här lägret har bestått av en hel del testande också. Det verkar ta lite mer tid än vad jag hade tänkt mig. Jag har lätt för att vela lite och det är svårt att veta helt säkert ibland. Men jag tror att så länge man åker bra så spelar det inte så stor roll vad man har under fötterna så det blir nog bra vad jag än väljer, i alla fall om formen är där!
Nu bär det alltså av hemåt Stockholm. Jag ser fram emot att umgås med lite vänner och att hinna med lite annat. Även sista förberedelserna fysmässigt när jag är hemma. Den här gången kommer det att bli fokus på explosiv träning. Inte min favorit då jag tycker om att få ta i och bli trött, men det är vad jag behöver mest utav vilket säkert beror på just det att jag inte är så fan utav att träna det… Brukar kunna hänga ihop på ett eller annat sätt.
Lite härliga bilder kommer från soliga dagar.
Vi hade faktiskt moln några dagar också, men kameran användes inte riktigt lika gärna då. Det är bra att få träna på moln trots att det inte gör sig lika bra på kort. Vi har haft så mycket sol så det är bra att få kämpa i lite motvind ibland också så man vet hur man tacklar det om det dyker upp.
//Sara
