Hejsan bloggen!

Jag tänkte bara göra en liten återblick från min tid som liten för att dela med mig av erfarenheter till någon som vill. När jag var kvar i Sölden några dagar i förra veckan efter tävlingen träffade jag en massa söta barn och ungdomar. Det gav mig massor utav energi. Det gjorde också så att jag började tänka lite på min egen träning som liten. På vad som var bra, men också på vad jag önskar att jag hade gjort lite annorlunda.

Att åka skidor har alltid varit det roligaste jag vet, men det går ju inte att åka skidor jämt så när jag var i tioårsåldern höll jag på med flera sporter. Fotboll, friidrott, golf, bandy och om jag minns rätt även dans och aerobics. Nu skulle jag inte tro att man skulle kunna gissa på det om man skulle se mig hålla med med någon utav de här sporterna just nu… och jag var aldrig direkt någon stor idrottstalang. På fotbollen så sprang jag ofta mest av alla på hela planen, men jag rörde bollen minst. Jag gjorde säkert inte mer än tre mål totalt under alla mina år som fotbollsspelare och då spelade jag säkert i 6-8 år. Jag fick aldrig någon bollkänsla, vilket jag i och för sig mer tror handlar om att jag inte var intresserad och jag tror verkligen på att man blir bra på det man tränar på. Även om man definitivt kan ha talang för olika saker. Trots att jag inte var bra direkt, var det kul att spela fotboll. Jag är glad att jag provade på en lagidrott, även om jag som person passar bättre som individuell idrottare, så var det alltid roligt att få mycket tid med vänner och kämpa mot ett gemensamt mål. Självklart var själva träningen rolig och match absolut ännu roligare, men det som drog mest med fotbollen var inte själva spelet. På friidrotten gick det lite bättre, men jag var absolut inte direkt speciellt bra. Jag tyckte att det var roligt, som med de flesta idrotter, men jag höll inte på så länge. Skidåkningen tog massor utav tid och när det inte var den så var det andra saker. Golf var mest en mysig sak som vi gjorde med familjen. Det var roligt och är kanske något jag kommer att ta upp i framtiden, men det var lite för lite action för att passa mig som barn. Bandy krockade med skidåkningen så det var bara en kort stund. Dans och aerobics då? Ja, det där med koordinationsfenomen har definitivt aldrig stämt in på mig. Jag var verkligen dålig, aerobics kräver kanske inte så mycket så det gick okej, men… Jag är snarare ett bevis på att det går att nå eliten i en tekniskt krävande sport som ställer stora krav på koordination utan att vara någon speciell talang.

Så bortsett från alpint, så tror jag inte att jag har jag aldrig varit bra på någon sport direkt. I och för sig kanske jag heller inte direkt var jättebra på alpint när jag var liten heller. Det kan mest vara det att jag verkligen älskade det och tränade mycket. Glädjen som jag har fått utav att åka skidor har alltid spelat i en helt annan liga mot alla andra idrotter. Den har alltid på det mest mystiska vis lyckats få mig att bli alldeles lyriskt glad emellanåt. Så glad så att jag inte kan sluta.men jag har tränat mig till att bli bättre på både det ena och det andra och det är roligt att det går. ”Practice makes perfect” och jag är övertygad om att man blir bra på det man tränar på.

Det dröjde tills det att jag var omkring 14 år innan jag valde att helt koncentrera mig på alpint, men jag vet att flera i mitt lag höll på med andra sporter ännu längre. Många av dom har i och för sig varit väldigt duktiga på de flesta idrotter som små!

Tänkte berätta lite om styrketräning också: Jag gjorde lite övningar på friidrotten och säkert lite med skidåkningen som vi tränade på sommaren, men i på egen hand så började jag träna styrka själv sommaren innan jag började 7:an eller 8:an. Minns inte exakt. Jag fick lite övningar utav min bror. De var jättetråkiga och jag gjorde dom inte direkt så ofta och engagerat den sommaren. Men jag lärde mig grunderna och det var bra. När jag började 8:an lyfte jag lite vikter och i nian var jag ofta på gymmet. Jag tränade på Järnvallen, ett gym där Sandvikens Atletklubb tränar. De var alltid väldigt välkomnande och tack vare en stämning att ”alla hjälper alla” så var det lätt för mig att börja. Det blev plötsligt väldigt roligt att träna styrka, snabba framsteg och jag lärde mig något varje gång. En annan viktig person har alltid varit min kära storebror, som kanske var den första att visa mig hur man ska göra och han var länge den som designade mina träningspass. Jag är väldigt glad att han finns, både för att han är världens bästa bror och för att han har lärt mig så otroligt mycket, gått i många fällor som jag har kunnat undvika, visat stort engagemang och alltid varit och fortfarande är en stor förebild. I vilket fall så tror jag att det är viktigt att ha någon nära som kan hjälpa till när man börjar med styrketräning och det behövs hjälp varje träningspass till en början. Så det är väldigt viktigt att hitta någon som vill dela med sig utav erfarenheter. Jag är glad att jag tidigt började med styrketräningsförberedande rörelser för det har hjälpt mig otroligt mycket, så det är ändå något jag skulle rekommendera. Men gör det inte ensam, för det är tråkigt och ger verkligen inte så mycket som att ha någon som visar.

Jag tror att det är bäst att man som liten och som ung fokuserar på koordinationsförmågan. Det är både roligt och något som man får mycket nytta utav i framtiden. Om man lär sig att cykla kan man cykla, så jag tror att det är viktigt att lägga grunden för så många olika koordinationsförmågor som möjligt. Därför tror jag också att det kan vara bra att prova på många olika sporter. Inte minst för att det också kan ta tid att hitta den sport som man verkligen brinner för. I och för sig kan man älska alla möjliga sporter, men så är det ju inte för alla. Gymnastik är bra om man tycker att det är roligt då det skapar en grund för rörlighet, styrka och kroppskontroll. Det i sin tur leder ofta till ett mer korrekt rörelsemönster, vilket är så viktigt i hela livet. Jag tror också att man kan lära sig en hel del om målfokus på gymnastik, för ofta är de seriösa i väldigt unga åldrar. Jag tror verkligen att det går att ha roligt när man är fokuserad oavsett ålder. Samtidigt som jag tror att det går att leka oavsett ålder också, något som jag försöker att leva efter! 🙂

Ja, det var det väldigt seriösa blogginlägget. Kanske blev någon lite smartare. Det hade ju varit roligt. 🙂 Vill ni höra mer (eller kanske mindre) om det så kan höra av er till: https://www.facebook.com/SaraHectorAlpine/ så får vi se vad som händer. Nu ska jag ut och gasa i backarna uppe i härliga Norrland. Idag har Kåbdalis bjudit på sol och värme. Magiskt härligt och nytt att få uppleva höstväder och inte vinterväder här. Jag ska stanna här i lite drygt en vecka nu. Det känns väldigt roligt. 🙂 Jag hoppas verkligen att det kommer att bli riktigt bra träning.

Tjohej, hejdå.

Sara