Glada dagar i Pitztal. Nu har jag hunnit med att träna 8 dagar och idag är det dags för vila. Det kan vara behövligt. I måndags hade jag också iofs en vilodag, som tyvärr fick spenderas i bil resandes och hämta mina lagkamrater. Dock väldigt roligt att äntligen ha sällskap igen. 😀 Dessutom blir det bättre träning när man har tränare. Även fast det absolut kan vara bra att träna lite ensam ibland, men det är ändå bättre att få coaching och serviceman osv. 

Jag vill verkligen tacka tyska-herrlaget för att jag fick köra med dem förra helgen i alla fall. Grymt bra träning och de var väldigt trevliga. Här är jag och Dopfer på start. Det var inspirerande att se dem åka och alltid roligt att få köra med herrar.

Många vackra vyer i Pitztal. Morgnarna har varit helt magiska.

Haha, man kan verkligen se lite rolig ut i hjälm…

Här är jag och min japanska vän.

Och jag ensam under en av mina ensamma dagar.

Det var verkligen flera dagar som jag inte alls hade lust att åka ner till byn. En del dagar var det bara moln och omysigt andra dagar är det bara känslan av att man kan känna sig lite instängd i dalen. Pitztal är egentligen inte någon by, utan det är mer bara massa små byar utspridda i en lång dalgång. Väldigt dramatisk natur där man nästan kan få känslan av att bergen äter upp en. Det är inte många soltimmar och brant åt vilket håll man än tittar. Är man sugen på att vandra finns det både utmanade och häftiga toppar att besöka här och om man inte är lika solkär som jag är så kan man nog älska det…