Okej, det började med att jag kände att knät var dåligt, humöret inte var på topp och jag brukar ju faktiskt vara glad, och att livet behövde lite ny energi. Så kom jag in till min sjukgymnast som sa att jag behöver 10 dagars vila. Att vara hemma i Stockholm var inte ett alternativ. Någon dag senare satt jag helt impulsivt på ett flyg till Costa Rica. Första dagarna spenderades i djungeln. Jag och min HEAD-rullväska studsade runt på torkade lervägar mitt i ingenstans och väldigt malplacerade men checkade i alla fall in på ett mysigt hostel bland massa backpackers tillslut. Det allra första som hände var att en bankomat åt upp mitt kort och jag att jag kände mig totalt ensam. Livet blev lite krånligt. Som tur är så är jag pratglad och hittar någon ännu mer pratglad amerikan och några tyska tjejer att umgås med. Vi åker zipline och hoppar typ bungyjump. Jag kunde inte riktigt för mitt knä, men i alla fall en variant. Adrenalinet sprutar lite igen och det är sååå skönt att få känna känslor. Efter någon dag går jag ut mitt i djungeln, på någon stig där man fick gå.. , helt ensam. Jag är livrädd först. Tycker att jag hör och ser ormar överallt. Jag gillar verkligen inte ormar, de andra djuren som är läskiga och farliga vet jag för lite om för att vara rädd för. Jag hamnar på en utsiktsklippa. Det spöregnar och blåser ganska varm storm. Jag älskar livet och sitter och känner mig otroligt levande igen. Det var precis det jag hade saknat. Efter dagarna i djungeln, där jag också hann med att se en kaffeodling och mysiga middagar, så åker jag ner till en vän, Johanna, på västkusten i Tamarindo. Ett jättestort tack till Johanna, utan henne hade jag nog aldrig sett till att uppleva allt häftigt. Vi yogar, badar, snorklar, solar och jag bränner mig som aldrig förr- så fruktansvärt klantigt, och äter fantastiskt god mat och SVETTAS. Det var så sjukt varmt. Omkring 40-50 grader. Jag kan säga att jag minst sagt inte var van. Jag såg också krokodiler, apor och det läskigaste av allt var att jag nästan simmande in i en HAJ. Jag tror i alla fall att det var en haj, det kan ju kanske också ha varit en delfin. Men jag tror faktiskt inte det. Jag är i alla fall ute och simmar lite med mina simglasögon och helt plötsligt så ser jag en gigantisk fisk med stora tänder (!!! tror jag) framför mig och i alla fall en spetsig nos och jag får panik och vänder och simmar hem allt vad jag kan. Som om jag skulle ha kunnat simma ifrån den. I alla fall så kommer jag upp och pratar med mina nya Costa-Rica vänner och de säger bara att ”Vad hade du förväntat dig? De bor i havet Sara. De gillar inte människor, i värsta fall kanske de tar ett litet bett, men de kommer inte äta upp dig” så var det inte något mer med det.. Sjukt i alla fall. Livet i Costa Rica var oerhört lugnt och jag som hade vila hade det lite lite tråkigt eftersom jag älskar att träna, men skönt och såå avslappnande. Jag lyssnade på många bra podcast och fick lära känna Johanna ännu bättre, vilket var superroligt och så coolt att få se en helt ny del av världen. Efter Costa-Rica åkte jag till LA och New Port i några dagar och hälsade på mina kära släktingar. Det var helt fantastiska dagar och livet var otroligt härligt där!
De här två bilderna är från USA, jag njöt av livet! 😀 Mina släktingar där är så mysiga också!
Bussarna åkte med öppna dörrar, helt sjukt!!
Vi åt bläckfisk och annan sådan där färgglad fisk som var helt nyfångad, det var bland det bästa jag har ätit. Så gott, Johanna är ju också väldigt duktig på matlagning! 🙂
Coola vyer, det här var i djungeln och påväg dit!
